Ekonomiska åtgärder är ett effektivt sätt att driva på förändringar, till exempel genom att minska innehållet av skadliga ämnen i våra produkter och i vår miljö. Sveriges regering överväger för närvarande ett förslag om att införa en skatt på vissa konsumentprodukter, inklusive elektronik, som innehåller potentiellt farliga kemikalier.
Även om vi kan stödja idén om ekonomiska åtgärder för att uppmuntra till en övergång från skadliga ämnen anser vi att det nuvarande förslaget till kemikalieskatt Det nuvarande förslaget till "kemikalieskatt" missar målet på två sätt:
1. För att kunna styra produkten tillverkningen bort från vissa kemikalier krävs detaljerad kunskap om varje enskilt ämnes effekt och egenskaper. Denna kunskap saknas till stor del i dag. Uppskattningsvis 80 000- 90 000 kemikalier används för närvarande i olika produkter och processer. Av dessa har endast cirka 40 ämnens effekter på människors hälsa och miljön undersökts och dokumenterats. Vår oro över den föreslagna kemikalieskatten är att den kan öka risken för att tillverkare byter ut alternativa ämnen med okända effekter och som potentiellt är farligare än de ämnen som för närvarande används.
2. Elektronik tillverkas i stora volymer för en global marknad. För en tillverkare är det både kostsamt och komplicerat att ändra de kemiska ämnen som används i deras produkter. Vi anser att det nuvarande förslaget inte ger tillräckliga incitament för industrin att byta till säkrare alternativ, vilket ökar risken för att tillverkarna fortsätter som i dag. Tillsammans med (Miljomarkning Sverige) har vi på TCO Development publicerat följande svar på förslaget till kemikalieskatt.
Kommentarer till den föreslagna kemikalieskatten på konsumentprodukter, Sverige, 2015.
TCO Development och Miljömärkning Sverige stöder konceptet med en "kemikalieskatt" som ett finansiellt verktyg för att påverka en övergång från farliga kemikalier i konsumentprodukter. Vi tror dock inte att det nuvarande förslaget om skattelättnader kommer att vara effektivt för att nå målet att fasa ut användningen av de mest skadliga ämnen.
Hälso- och miljöeffekterna av olika flamskyddsmedel som innehåller brom, klor eller fosfater varierar kraftigt. Det är allmänt känt att halogenerade flamskyddsmedel som innehåller brom och klor är problematiska. Dessa ämnen avger giftiga dioxiner och furaner när produkter som innehåller dem, t.ex. elektronik, förbränns vid för låga temperaturer när de är uttjänta. Detta sker alltför ofta i dag.
Fosfatbaserade flamskyddsmedel är visserligen inte problemfria, men de släpper inte ut dioxiner. När det gäller elektronik är det helt klart brom- och klorämnena som har identifierats som den största risken för människors hälsa och miljön. Alla flamskyddsmedel kan inte behandlas lika.
Liknande kunskaper om fosfatbaserade ämnen saknas, vilket innebär att de kräver en bedömning från fall till fall. Denna brist på kunskap gör det svårare att övervaka produkternas innehåll.
Vi håller helt med om att det är dags att fasa ut användningen av halogenerade flamskyddsmedel. De är utbredda och problematiska, särskilt i slutskedet av livscykeln. Men genom att även inkludera alla fosfatbaserade flamskyddsmedel uppnår det nuvarande förslaget inte det önskade målet. Vi anser att det nuvarande förslaget ökar risken för att industrin inte kommer att bry sig om att ersätta halogenerade ämnen med säkrare alternativ om skatteincitamenten är för låga eller om utbytesprocessen är för svår. Tillverkare skulle vara mer benägna att stanna kvar vid de flamskyddsmedel som de redan använder och skatten skulle inte ha den önskade effekten.
Det är viktigt att ta hänsyn till elektronikens miljö- och hälsoeffekter under hela produktens livscykel. Samtidigt säljs dessa apparater i stora volymer över hela världen, så det är osannolikt, och kanske inte ens önskvärt, att de skulle utformas specifikt för den svenska marknaden.
Vi förespråkar därför ett tillvägagångssätt där det första målet är att fasa ut halogenerade ämnen, följt av införandet av ekonomiska konsekvenser av deras fortsatta användning. Detta kan göras genom att avskaffa skatten på fosfatbaserade flamskyddsmedel. Ett logiskt nästa steg skulle kunna vara att utveckla en metod för att bedöma vilka icke-halogenerade flamskyddsmedel som bör fasas ut vid nästa uppdatering av kemikalieskatten.
Dessutom begär vi ytterligare förtydliganden om miljömärkningarnas roll som beskrivs i kapitel 10.11 - Miljömärkning. Kapitlet bör innehålla en förklaring om att miljömärken är ett positivt verktyg som konsumenter och yrkesverksamma inköpare har använt i många år för att hjälpa dem att identifiera och undvika produkter som innehåller mest skadliga ämnen. Att framställa miljömärken som ineffektiva bidrar inte till att främja målet att minska användningen av skadliga ämnen i konsumentprodukter och minska vår exponering för dessa giftiga kemikalier. Vi anser att båda initiativen - en kemikalieskatt och konstruktiv konsumentvägledning - kan bidra till detta mål.
/ TCO Development och Miljömärkning Sverige.
juni, 2015
