Att köpa datorer, bildskärmar och andra IT-produkter är en nödvändighet för de flesta organisationer – men dessa inköp innebär också stora hållbarhetsrisker. För att undvika att bidra till allvarliga problem som skadliga utsläpp, brott mot arbetslagstiftning eller andra hälso- och säkerhetsrisker för arbetstagare måste traditionella aspekter som pris och prestanda vägas mot miljömässiga och sociala risker.

class="img-responsive

Denna text är en del av vår senaste rapport, Impacts and Insights: Navigating the Sustainable IT Revolution – The critical role of independent verification. Rapporten hjälper inköpare över hela världen att på ett korrekt sätt verifiera sociala och miljömässiga aspekter av sina inköp.

Leverantörskedjans risker är alltid en stor utmaning i upphandlingsprocessen. Den allt mer komplexa IT-leverantörskedjan har öppnat upp för ett brett utbud av prisvärda men högpresterande datorer och mobila enheter. Men IT-hårdvara är en riskfylld bransch i alla skeden av livscykeln – från utvinning av råvaror till slutanvändare och bortom det. Inköpare behöver hantera hållbarhetsriskerna ur ett livscykelperspektiv.

Stephen Fuller, expert på ansvarsfullt företagande på TCO Development, kopplar samman låga priser med risker: ”Tusenstals arbetstagare är involverade i produktionen av en IT-enhet. En huvudorsak till att priset och värdet förblir lågt är att dessa komplexa leverantörskedjor gör det svårt att hantera risker gällande mänskliga rättigheter och att de innehåller en hög koncentration av billig arbetskraft”, säger han.

”Det tydligaste särdraget för elektronikens leverantörskedja är dess komplexitet”

En notebook kan tjäna som ett exempel. Innan den når slutanvändaren har dess innehåll färdats från gruvorna genom ett nätverk av smältverk, raffinaderier, tillverkare av underkomponenter och fabriker, inklusive slutmontering. Det finns miljömässiga och sociala risker vid varje steg, som sedan förs vidare direkt till inköparen.

Pamela Brody-Heine, Senior Director för Clean Electronics Production Network (CEPN), förklarar: ”Det tydligaste särdraget för elektronikens leverantörskedja är dess komplexitet. Det är vanligt att över ett dussin led är involverade i elektronikens leverantörskedja och leverantörsrelationerna är ofta inte linjära. Ju djupare in i leverantörskedjan man kommer, desto mer utmanande – nästan omöjligt – är det att ha insyn i vilka metoder som används”, säger hon.

Det är extremt svårt för en enskild organisation att på egen hand hantera och spåra alla leveransrisker relaterade till elektronik. Utöver det stora antalet inblandade steg kan tillverkningen flyttas till olika anläggningar och ingredienser i kemiska substanser som används i produktionen kan ändras. Att övervaka branschens dynamik och en föränderlig leverantörskedja ligger långt bortom kapaciteten hos de flesta inköpare och kräver dessutom specialistexpertis.

class="img-responsive

Greenwashing: Metoden att utfärda falska eller ofullständigt verifierade påståenden kopplade till produktens miljöaspekter

Bluewashing: Metoden att utfärda falska eller ofullständigt verifierade påståenden kopplade till produktens sociala aspekter.

Det är också viktigt att notera att detta arbete ligger utanför omfattningen och kapaciteten för ett stort antal miljömärkningar. Som ett resultat förväntas inköpare som använder miljömärkningar som inte verifierar vad som händer i produktionen lita på overifierade självdeklarationer från tillverkarna. Resultaten visar sig i många fall vara långt ifrån korrekta. Utan personal på plats i fabriker och testlaboratorier, hur kan inköpare veta om en produkt är tillverkad under förhållanden med tvångsövertid eller ej?

Och hur kan de veta om en enhet innehåller odesturerade, farliga kemikalier, eller om en arbetstagare kommer i kontakt med ett farligt lösningsmedel för att rengöra produkten innan den skickas ut? Utan verifiering är dessa fakta helt enkelt inte tillgängliga.

Datainsamling, transparens och att hitta bättre alternativ är en stor utmaning, även för erfarna inköpare. Miljömässigt och ansvarsfullt sociala krav från inköpsteam gör skillnad i IT-leverantörskedjan, men bevis krävs för att inte bara undvika greenwash, bluewash och tomma hållbarhetspståenden, utan för att verifiera att arbetstagare skyddas och att säkrare metoder faktiskt införs.