Att mäta klimatpåverkan från it-inköp är en prioritet för många inköpare, men vi saknar för närvarande exakta och universella metoder för att göra det. Vi har dock inte råd att vänta tills vi har ”perfekta” data. Det är avgörande att vi vidtar omedelbara åtgärder för att minska utsläppen.
Trots växande uppmärksamhet är en exakt mätning av produkters koldioxidavtryck (PCF) minst ett decennium bort. Aktuella verktyg, som miljövarudeklarationer (EPD) och beräkningsverktyg för PCF, saknar universella standarder, vilket innebär att resultaten ofta varierar kraftigt. I vissa fall jag känner till kan beräkningar för identiska produkter skilja sig åt med över 100 % på grund av bristande enhetlighet i de metoder, antaganden och datakällor som används.
Detta skapar ett dilemma: hur kan it-inköpare balansera behovet av att mäta klimatpåverkan utan att hamna i greenwash-fällor, samtidigt som de driver faktiska minskningar där det har störst betydelse – i leveranskedjan?
Vad är ett koldioxidavtryck för en produkt?
Ett koldioxidavtryck för en produkt (PCF) är avsett att mäta utsläpp av växthusgaser under en produkts hela livscykler med hjälp av livscykelanalysmetodik (LCA). Om det görs på rätt sätt belyser detta mått utsläppens ”hotspots” och pekar på möjligheter till minskning. Men i dag är PCF behäftat med problem:
Inga standardiserade metoder: Olika företag och verktyg använder olika beräkningsmodeller, och rapporteringsgränserna är inte konsekvent definierade.
Ofullständig omfattning: Många PCF använder ett ”Cradle to Gate”-tillvägagångssätt, vilket utesluter produktens användningsfas.
Utmaningar med scope 3: Indirekta utsläpp från en organisations värdekedja är svåra att mäta. I stället uppskattas de ofta eller utesluts, vilket leder till en avsevärd underskattning av det totala koldioxidavtrycket.
Inkonsekvent data: Resultaten varierar inte bara mellan företag utan till och med beroende på vilken person som matar in uppgifterna och utför bedömningen.
Resultatet? Otillförlitliga bedömningar som gör produktjämförelser svåra och ibland missvisande.
Mäta eller minska? Vi måste göra båda
En oroande trend som vi har observerat bland inköpande organisationer är den ökande mängd resurser som avsätts för regelefterlevnad, rapportering och mätning – ofta på bekostnad av att faktiskt minska klimatpåverkan. Om det primära motivet för att mäta its klimatpåverkan är att följa rapporteringskrav, missar vi poängen. Eftersom upp till 90 % av en dators utsläpp under livslängden finns inbäddade i leveranskedjan (scope 3) måste vi satsa gemensamma krafter på att minska den påverkan. Vi behöver använda tillgängliga data för att identifiera källorna till merparten av utsläppen, men vårt huvudsakliga fokus bör vara att driva ned dessa utsläpp. Först då är mätning och rapportering meningsfullt.
Så här kan vi börja få mätningar och minskningar i balans:
- Använd mätningar för att vägleda beslut – inte som slutmål.
Förstå begränsningarna med produkters koldioxidavtryck men använd dem för att utforma bättre it-strategier. - Fokusera på minskningar av scope 3 vid tillverkning.
Det är här den stora majoriteten av utsläppen sker – och där inköpstrycket har störst inflytande. - Använd ett annualiserat PCF för att få en bild av utsläppen över tid.
Vi har utvecklat en annualiserad modell som fördelar en produkts klimatpåverkan över dess hela livslängd. Detta uppmuntrar till längre användning av produkter och driver branschen att designa för hållbarhet, vilket minskar det årliga avtrycket. Inköpande organisationer kan få tillgång till dessa data och skapa en skräddarsydd rapport i vår Report Generator.
Vad it-inköpare kan göra
- Förläng produkternas livslängd. Ju längre du använder it-produkter, desto lägre blir den årliga klimatpåverkan.
- Sluta inte mäta – men var medveten om begränsningarna. Använd annualiserade PCF-data som en indikation, samtidigt som du avsätter tid för dialog med dina leverantörer om scope 3.
- Använd TCO Certified. På så sätt skickar du en tydligare signal till branschen om att minska utsläppen inom scope 3.

