Hållbarhetslagstiftningen i Europeiska unionen är under ständig utveckling. Två kommande förändringar är förordningen om Sustainable Product Initiative och direktivet om gröna påståenden som potentiellt kan göra det lättare för inköpare att fatta ansvarsfull, mer hållbara beslut. Här är vad du behöver veta för att få ut mesta möjliga av förändringarna.
Om vi tittar på vad som händer just nu skulle jag vilja lyfta fram fyra utvecklingsområden som kan påverka institutionella inköpare av IT-produkter.
Ett: hållbarhet är på väg att bli obligatoriskt
Hållbarhet är på väg att vinna mark i EU genom en kommande övergång från frivillig till obligatorisk hållbar offentlig upphandling. Det kommer som en reaktion på den nuvarande situationen, där endast en liten minoritet av de offentliga upphandlingarna i Europeiska unionen inkluderar hållbarhet krav. Beslutsfattarna ser detta som en missad möjlighet och vill därför ta nya steg mot att göra det obligatoriskt. Det har redan skett i länder som Italien och Frankrike, och det diskuteras för närvarande på EU-nivå. Den nya förordningen om initiativet för hållbara produkter är nu ett utkast. Om den går igenom, och det är jag övertygad om, kommer offentliga inköpare inte längre att ha något val - de måste inkludera hållbarhet krav i sina anbud.
Två: strängare krav på ekodesign
En annan intressant aspekt är utvecklingen av ekodesignkraven för IT-produkter. Detta fokusområde inom Sustainable Product Initiative kommer att definiera den minsta hållbarhetsprestanda som produkter måste ha om de ska få säljas inom EU. Hittills har fokus enbart legat på produkternas energieffektivitet, men nu tillkommer nya områden som omfattar kemikalier, produkternas robusthet och tillförlitlighet, inklusive mjukvaruperspektivet. Lagstiftningen är fortfarande på utkaststadiet, men om eller när den blir lag måste alla nya produkter som släpps ut på EU-marknaden överensstämma med den.
Så vad innebär det nya ekodesigndirektivet för inköpare? I takt med att lagstiftningen utvecklas måste inköpare uppgradera sina krav för att ligga i framkant och främja hållbarhet. I anbud som jag granskar ser jag ofta att den nivå som fastställts är att produkterna måste följa lagen. Jag tror att det är en missad möjlighet eftersom syftet med hållbar upphandling är att driva branschen längre än vad som krävs enligt lag. Så ur det perspektivet tror jag att de nya lagkraven innebär att inköpare kommer att behöva bli mer bekant med lagen och följaktligen uppgradera sina krav för att fortsätta driva hållbarhet utöver vad som krävs enligt lag.
Tre: nya krav på hållbarhetsinformation
Nya krav på hållbarhetsinformation är under utveckling för att ge privata konsumenter och institutioner inköpare möjlighet att göra mer hållbara val. Lagstiftarna vill förbättra tillgången till information om hållbarhetsprestanda och meriter för produkter som säljs på EU-marknaden. Förändringar har redan gjorts i vissa länder och det diskuteras nu på EU-nivå.
Många heta ämnen är kopplade till detta, men om jag skulle välja ett skulle det vara produkternas reparerbarhet och hållbarhet. Ur ett hållbarhetsperspektiv vet vi att det bästa man kan göra för att minska hållbarhetspåverkan är att använda produkten längre, och naturligtvis spelar hållbarhet och reparerbarhet en viktig roll här.
Poängsystem utvecklas nu i flera länder och regioner, till exempel i Frankrike, där det franska reparationsbarhetsindexet har lett till ett nytt intresse för denna fråga. Nästa steg blir ett hållbarhetsindex, som mäter hur robusta produkterna är.
Fyra: det gröna anspråket kräver oberoende verifiering
De nya kraven på offentliggörande av information är goda nyheter, men det är bara det första steget. För att vara verkligt effektiva måste vi se till att informationen går att lita på. Vi vet av erfarenhet att hållbarhetsinformation kan vara missvisande eller till och med felaktig, vilket leder till stora risker för greenwashing.
Kommissionen har inlett ett omfattande arbete på den fronten, och ett exempel är direktivet om gröna påståenden. Det innehåller en föreslagen uppsättning regler för att se till att information som lämnas till konsumenter eller inköpare är tillförlitlig och jämförbar. Mer specifikt har kommissionen lagt fram konkreta krav för hur företag ska bevisa att de miljöpåståenden de gör om sina produkter eller tjänster faktiskt är korrekta. Enligt kommissionens förslag måste dessa miljöpåståenden kontrolleras av en oberoende och ackrediterad verifierare, för att säkerställa att de är både relevanta och trovärdiga.
Jag är verkligen glad att se att kommissionen förstår vikten av oberoende verifiering och vill ta itu med den här frågan. Just nu baseras de flesta av företagens påståenden om hållbarhet på självdeklarationer.
TCO Certified hjälper dig att uppfylla EU:s direktiv och lagar
Det kan säkert vara en utmaning att hålla jämna steg med alla kommande förändringar. Överväg att använda TCO Certified som ett verktyg för att spara både tid och resurser.
1. Använd TCO Certified i anbud för att uppfylla kraven på obligatorisk hållbar upphandling. Certifieringen omfattar omfattande krav för både social och miljömässig hållbarhet och täcker hela produktens livscykel.
2. För att hjälpa dig att ligga steget före lagstiftningen släpps en ny generation av TCO Certified var tredje år . krav är strängare än lagstiftning och branschstandarder för att utmana IT-industrin och driva på utvecklingen.
3. Nya krav på hållbarhetsinformation innebär att mängden information kommer att öka från redan höga nivåer. TCO Certified hjälper dig genom att presentera relevant information...
4. ... som verifieras av en oberoende part. Detta är också i linje med Green Claims direktiv. Oberoende verifiering av krav efterlevnad ingår alltid i TCO Certified.
Barton Finn leder vår support till inköpare för Benelux-regionen och fransktalande Europa och skriver ibland för TCO Certified Blog. Barton brinner för hållbarhet, IT, upphandling och Tarantino-filmer.
