Vår Viktor Wennström talade med Siddharth Prakash, Oeko-Institutet, om den roll som miljömärkningar och hållbara inköp kan spela i utvecklingen av mer hållbara IT-produkter.

Siddharth Prakash är seniorforskare vid Oeko-Institutet i Tyskland och specialiserad på politik och instrument för hållbar konsumtion och produktion. Han har publicerat flera rapporter om IT och hållbar konsumtion och har bidragit med sin expertis till utvecklingen av krav för många typ-1 miljömärkningar världen över, t.ex. den tyska blå ängeln, EU:s miljömärkning och Thailands gröna märkning. Han arbetar också med politik och genomförande av grön offentlig upphandling, särskilt i Sydostasien.

Viktor Wennström är för närvarande upptagen med att utveckla krav för nästa generation av TCO Certified som kommer att lanseras 2021. Han är också ansvarsfull för kvalitetssäkringen av certifieringens verifiering -system och ser till att testmetoder och bedömningar är korrekta och jämförbara. Här pratar han med Siddharth Prakash om framtiden för hållbara IT-produkter.

Viktor: Siddharth, du har arbetat med hållbarhet och IT i över 20 år. Hur kommer det sig att du gjorde detta till fokus för din karriär?

Siddharth: Jag tror att världstoppmötet i Rio 1992 var en vändpunkt för mig. Jag var 14 år gammal vid den tidpunkten och blev förvånad över omfattningen av de miljöskador som pågick. Några år senare fattade jag ett beslut om att studera miljöskydd vid universitetet. Sedan dess har jag arbetat i 12 år på Oeko-Institutet och gett råd till politiska beslutsfattare, företag samt konsument- och miljöorganisationer världen över. Det var under mitt arbete inom ramen för EU:s direktiv om ekodesign som jag fick djupa insikter om IT-produkters miljöpåverkan.

Viktor: Vilka skulle du säga är de mest angelägna hållbarhetsfrågorna när det gäller IT-produkter just nu?

Siddharth: Det är den extremt korta användningstiden för våra IT-produkter. Merparten av IT-produkternas miljöpåverkan, inklusive utsläppen av växthusgaser, uppstår under produktionsfasen. När man analyserar en it-produkts livscykel kan man se att majoriteten av växthusgasutsläppen är så kalladescope 3 -utsläpp, vilket innebär att de släpps ut i leverantörskedjan. Eftersom it-produkterna blir mer energieffektiva, även på grund av regelverket i EU:s direktiv om ekodesign, har tillverkningen en mycket större inverkan än användningsfasen. Andra aspekter är resursförbrukning, farliga material och elavfall. Detta är stora problem. Jag har arbetat mycket med den informella sektorn i Afrika och Asien i samband med elavfall , och jag har sett vilka problem de har när det gäller återvinning och bortskaffande av IT-utrustning. När kablar som innehåller bromerade flamskyddsmedel bränns för att återvinna koppar släpps till exempel extremt skadliga dioxiner och furaner ut.

Viktor: Vad måste hända för att IT-industrin ska bli mer cirkulär och hållbar?

Siddharth: Vi måste fokusera mer på design- och produktionsfasen. I en cirkulär ekonomi vill man ha hållbara produkter som kan repareras och återanvändas så mycket som möjligt. Man behöver högkvalitativa komponenter och en modulär konstruktion där batteriet och andra delar kan tas ut utan att produkten förstörs.

Du måste också vara medveten om materialvalen. Återvinningsgraden kan öka genom att man till exempel begränsar antalet plasttyper i en produkt, undviker vissa beläggningar på plaster och undviker att inkludera giftiga ämnen i material.

Viktor: Det som slår mig är att kunskapen finns där, och i många fall även metoderna för att göra förbättringar. Hur kan vi påskynda förändringen?

Siddharth: Jag tror att en viktig nyckel är marknadens efterfrågan. Med tanke på storleken på deras investeringsvolymer har offentliga upphandlare en betydande köpkraft. Jag tror att deras inflytande ligger i att be tillverkare och tjänsteleverantörer att erbjuda produkter som kan repareras och återanvändas och som har en minimikvalitet och en minimilivslängd.

Viktor: Vad anser du om miljömärkningar och hållbarhetscertifieringar och vilken roll de kan spela i utvecklingen av hållbarhet?

Siddharth: Om man kombinerar miljömärkningar med offentlig upphandling kan man verkligen driva branschen i rätt riktning. EU:s upphandlingsdirektiv (2004/18/EG och direktiv 2004/17/EG) gör det möjligt att använda miljömärkningar som en källa till miljö krav för specifikationer, som en form av verifiering, och i tilldelningsfasen. I tekniska specifikationer kan du till exempel begära att alla notebooks uppfyller hållbarhetskraven krav i TCO Certified för notebooks, eller ange att produkter med TCO Certified för notebooks anses uppfylla kraven. Naturligtvis måste alla andra lämpliga och tillförlitliga bevismetoder också accepteras.

miljömärkningar har en viktig roll att spela genom att visa att det är möjligt att uppnå vissa standarder och tillhandahålla indikatorer för beslutsfattare om hur de ska rikta in sig på dessa värden under en längre tidsperiod, t.ex. genom att utveckla obligatoriska minimistandarder. miljömärkning krav utvecklas inte ur ingenting - de baseras på livscykelmetoden och analys av teknik och marknad. Detta innebär att de visar potentialen hos den bästa tillgängliga tekniken på marknaden. Marknadsandelen för dessa produkter är kanske inte särskilt stor, men miljömärkningar har ändå denna strategi för att driva marknaden mot mer ambitiösa mål.

Återigen skulle miljömärkningar inte kunna åstadkomma en betydande förändring som fristående instrument, men när de används av offentliga upphandlare kan de få en betydande inverkan.

Viktor: Slutligen, i en cirkulär värld, hur länge tror du att det är rimligt att en notebook varar?

Siddharth: Det är absolut möjligt med tanke på det nuvarande tekniska läget att använda den för första gången i minst sex år. Därefter bör de renoveras professionellt och kanaliseras till begagnat . När man köper ny utrustning bör man alltid uppskatta om utrustningen fortfarande kommer att uppfylla dina prestandakrav under de kommande åren. Annars kommer det att sluta med att du byter ut produkten innan den når sin tekniska livslängd. För att säkerställa en längre användning kan du också kräva en minsta garantitid från din leverantör, t.ex. tre år. Garantin bör täcka reparationer och utbyte, men även rekonditionering på plats inom en till två arbetsdagar samt batterier. Om du också inkluderar strikta krav på kvaliteten och hållbarheten hos mobila enheter, inklusive batterier, bidrar detta till att säkerställa att köpta produkter är av hög kvalitet.