Vår Viktor Wennström pratade med Siddharth Prakash på Oeko-Institut om vilken roll miljömärkningar och hållbara inköp kan spela i utvecklingen av mer hållbara IT-produkter.

Siddharth Prakash är senior forskare vid Oeko-Institut i Tyskland med specialisering på policyer och instrument för hållbar konsumtion och produktion. Han har publicerat flera rapporter om IT och hållbar konsumtion och bidragit med sin expertis i utvecklingen av krav för många typ 1-miljömärkningar världen över, till exempel tyska Blå ängeln, EU-miljömärkningen och Thailands Green Label. Han arbetar även med policy och implementering för grön offentlig upphandling, i synnerhet i Sydostasien.

Viktor Wennström är för närvarande fullt sysselsatt med att utveckla krav för nästa generation av TCO Certified som lanseras 2021. Han ansvarar även för kvalitetssäkringen av certifieringens verifieringssystem och ser till att testmetoder och bedömningar är korrekta och jämförbara. Här pratar han med Siddharth Prakash om framtiden för hållbara IT-produkter.

Viktor: Siddharth, du har arbetat med hållbarhet och IT i mer än 20 år. Hur kommer det sig att detta blev ditt karriärfokus?

Siddharth: Jag tror att Riokonferensen 1992 var en vändpunkt för mig. Jag var 14 år då och blev tagen på sängen av den omfattande miljöförstöring som pågick. Några år senare bestämde jag mig för att studera miljöskydd på universitetet. Sedan dess har jag arbetat i 12 år på Oeko-Institut och gett råd till politiska beslutsfattare, företag samt konsument- och miljöorganisationer över hela världen. Det var under mitt arbete inom ramen för EU:s ekodesigndirektiv som jag fick djupa insikter om IT-produkters miljöpåverkan.

Viktor: Vilka skulle du säga är de mest akuta hållbarhetsfrågorna när det gäller IT-produkter just nu?

Siddharth: Det är våra IT-produkters extremt korta användningstid. Majoriteten av IT-produkters miljöpåverkan, inklusive växthusgasutsläpp, sker under produktionsfasen. När man analyserar en IT-produkts livscykler kan man se att en majoritet av växthusgasutsläppen är så kallade scope 3-utsläpp, vilket innebär att de släpps ut i leveranskedjan. Eftersom IT-produkter blir mer energieffektiva, delvis tack vare EU:s ekodesigndirektiv, har tillverkningen en mycket större påverkan än användningsfasen. Andra aspekter är resursförbrukning, farliga ämnen och elavfall. Det här är stora problem. Jag har arbetat en hel del med den informella sektorn i Afrika och Asien när det gäller elavfallsfrågor, och jag har sett vilka problem de ställs inför när det gäller återvinning och bortskaffande av IT-utrustning. När till exempel kablar som innehåller bromerade flamskyddsmedel bränns för att utvinna koppar frigörs extremt skadliga dioxiner och furaner.

Viktor: Vad behöver hända för att IT-industrin ska bli mer cirkulär och hållbar?

Siddharth: Vi måste fokusera mer på design- och produktionsfasen. I en cirkulär ekonomi vill man ha hållbara produkter som kan repareras och återanvändas så mycket som möjligt. Man behöver komponenter av hög kvalitet och en modulär design där batteriet och andra delar kan tas ut utan att produkten förstörs.

Man måste också vara medveten om sina materialval. Genom att till exempel begränsa mångfalden av plasttyper i en produkt, undvika vissa beläggningar på plast och undvika att inkludera giftiga ämnen i materialen kan återvinningsgraden förbättras.

Viktor: Det som slår mig är att kunskapen finns, och i många fall även metoderna för att göra förbättringar. Hur kan vi påskynda förändringen?

Siddharth: Jag tror att en viktig nyckel är marknadens efterfrågan. Med tanke på storleken på deras investeringsvolymer är offentliga upphandlares köpkraft betydande. Jag tror att deras inflytande ligger i att be tillverkare och tjänsteleverantörer att erbjuda produkter som är reparerbara, återanvändningsbara och har en lägsta kvalitet samt en lägsta livslängd.

Viktor: Vad är din syn på miljömärkningar och hållbarhetscertifieringar och vilken roll de kan spela i utvecklingen av hållbarhet?

Siddharth: Om man kombinerar miljömärkningar med offentlig upphandling kan man verkligen driva industrin i rätt riktning. EU:s upphandlingsdirektiv (2004/18/EG och direktiv 2004/17/EG) tillåter användning av miljömärkningar som en källa till miljökrav för specifikationer, som en form av verifiering och i tilldelningsfasen. I tekniska specifikationer kan man alltså till exempel begära att alla notebooks uppfyller hållbarhetskraven i TCO Certified för notebooks, eller ange att produkter som har TCO Certified för notebooks anses uppfylla kraven. Självklart måste alla andra lämpliga och tillförlitliga bevismedel också accepteras.

Miljömärkningar har en nyckelroll att spela genom att visa att det är möjligt att uppnå vissa standarder och tillhandahålla indikatorer för beslutsfattare om hur man kan sikta mot dessa värden under en längre tidsperiod, till exempel utvecklingen av obligatoriska minimistandarder. Miljömärkningskrav skapas inte ur intet – de baseras på livscykelperspektivet samt analyser av teknik och marknad. Det innebär att de visar potentialen hos den bästa tillgängliga tekniken på marknaden. Den marknadsandel som dessa produkter har kanske inte är särskilt hög, men miljömärkningar har ändå denna ansats för att driva marknaden mot mer ambitiösa mål.

Men än en gång, miljömärkningar skulle inte kunna uppnå en genomgripande omvandling som fristående instrument, men när de används av offentliga upphandlare kan de få en betydande inverkan.

Viktor: Slutligen, i en cirkulär värld, hur länge anser du att det är rimligt att en notebook håller?

Siddharth: En första användning på minst sex år är fullt möjlig utifrån den nuvarande tekniska nivån. Därefter bör de renoveras professionellt och slussas vidare för begagnat-användning. När man köper ny utrustning bör man alltid uppskatta om utrustningen fortfarande kommer att uppfylla prestandakraven under kommande år. Annars riskerar man att byta ut produkten innan den når sin tekniska livslängd. För att säkerställa en längre användning kan man även ställa krav på en lägsta garantitid från sin leverantör, till exempel tre år. Garantin bör omfatta reparationer och utbyte, men även renovering på plats inom en till två arbetsdagar samt batterier. Om man dessutom inkluderar strikta krav på mobila enheters kvalitet och hållbarhet, inklusive batterier, bidrar detta till att säkerställa att inköpta produkter håller hög kvalitet.